Prov av kantband, rivstyrka

Jag bestamde mig for att gora nagra prov for att utröna pa vilket vis ett kantband starker en söm. Fardiga kantband ar oftast lite halvdyra (ca 1€/m, och man behover latt 5-6m till en rygga). Att meka ett eget ar inte svart men lite tidsödande. Darfor ville jag prova for att se om sommen verkligen blev starkare med an utan kantband.
Utgangsmaterial:
44g/m² Spinnakervav
70g/m² fiberduk
100% polyestertrad

Enkel raksöm, kantband av fiberduk, kantband av Spi, dubbelsöm

Dubbelsöm

Forst fogade jag tva stycken Spi med en raksom --> Nr1
Sedan fogade jag tva stycken Spi med en raksom med kantband av fibervav --> Nr2
Sedan fogade jag tva stycken Spi med en raksom med kantband av Spi --> Nr3
Sist fogade jag tva stycken Spi med (valkad?) dubbelsom --> Nr4

Darefter provade jag i nummerordning att belasta sommarna med laterala dragkrafter. Varje prov utsattes for progressivt vald, fran milt till det varsta jag kunde med bara hander.
Resultat:

Nr1: Enkel raksom: tyg och söm höll fint for mattlig dragkraft, men traden gav upp vid grovre vald. Tyget visade spar av vald, men hade inte slitits sonder.
Nr2: Kantband av fibervav: med handkraft kunde jag inte rubba sommen. Tyget klarade sig utan nagra anmarkningsvarda marken.
 Nr3: Kantband av Spi: Samma resultat som Nr2
 Nr4: Dubbelsöm: samma resultat som Nr1

For samtliga sommar fanns det en "killer": att riva fran borjan eller slutet pa sommen, dvs den svagaste punkten. Trots detta, blev jag imponerad av hur lite sjalva tyget paverkades av denna extremt omilda behandlingen. Matrisen haller. Spi ar fantastiskt (om an prassligt).

Tänkbara produkter

Hittills ser jag tva produkter vid horisonten: (X)UL-ryggsackar och UL-barselar.

Ryggsäckar

- XUL: Skapa sacken helt i Tyvek 44g/m² for lattast tankbara. Tyvek gar som bekant endast att fa i vitt (vilket inte ar det mest praktiska eller snyggaste man kan tanka sig) men det finns sakert XUL-prylbögar som tycker att endast det lattaste duger. Alternativ: Blanda Tyvek 74g/m² och 44g/m² for att fa en lite starkare sack som anda ar XUL-latt.

- UL: Finna ratt kompromiss mellan vikt, talighet och estetik. Kanske ar den PU-belagda polyestervaven (ca 70g/m²) ratt material?

Bärsele

- Utveckla klart PikoKid I till en modell som ar bekvam, säker och kompakt.

Begrepp & Ordlista

Jag har forsokt halla mig till vanlig svenska i beskrivningarna, men ibland kan det vara utmanande att inte anvanda en del specialiserade uttryck eller (oftast) engelska laneord. Darfor kommer jag samla dessa pa den har sidan.

• Grosgrain: Ett slags kantband, oftast av polyester men ibland aven av nylon, med lite grov struktur. Ord av franskt ursprung (betyder ordagrant "grovkornig") men som forekommer flitigt pa engelska idag. 
• LineLock: spanne som har ett (platt) band pa ena sidan och en (rund) lina pa den andra. Kan justeras genom att latta pa en klaff.
• Silnylon: Silikonbelagd nylonväv, brukar vara "ripstop" och ar mycket foljsamt.
• SnapLock: spanne som for samman tva (platta) remmar. Har oftast mojliget till justering av bandlangden pa ena eller bada sidor nar laset ar oppet.
• Spi: Spinnakerväv, brukar vara lätt och starkt men prassligt
• Tyvek: Laminerat icke-vävt syntetiskt tyg
• 
  

Den optimala ryggsäcken fran en Ultra-Light-snubbes perspektiv

Det finns ingen säck pa marknaden som uppfyller alla krav man kan ha pa en ryggsack. Men med smart konstruktion och rat val av material ka man finna bra kompromisser.

"Klassiska" vandrare, dvs sadana som forvantar sig att ryggsacken ska halla livet ut, varderar slitstyrka och finesser hogre an latt vikt. Den har gruppen soker ryggor som ar valdigt vadderade och "skona" att bara tungt med. De gillar sackar med manga fickor och finesser sasom justerbar hojd pa axelbanden, inbyggda modulara "dagsturssäckar", dubbla hallare for isyxor, oppning bade uppe och nere, variabel avgransning mellan over- och nederedel i säcken etc. De ar inte var malgrupp.

Ultra-Light-vandrare (kallas allmant "UL" eller "XUL" for eXtreme Ultra Light) vill ha den lattast tankbara sacken som erbjuder acceptabel bärkomfort. UL-folket accepterar att ryggsackarna ar spartanska (jamfort med de klassiska sackarna), just for att UL-folket kraftigt reducerar resten av vikten av utrustningen. Tankesattet ar ungefar: "Varfor ska man ha en tung sack som man kan bära 35kg+ med, nar man kan klara sig en vecka eller mer med en UL-sack som man bara bär 7 kg i?" Breda axelband med tjock vaddering behovs inte nar man bar under 10 kg.

Saledes, den optimala sacken:
- Vikt: vager ingenting (i ryggsackssammanhang kan 200-300g sagas vara "ingenting")
- Rymd: rymmer ca 50 liter
- Funktionell: ar enkel att oppna och stanga, har genomtankt design, ar utan alltfor manga finesser som bara okar vikt och sannolikhet att sacken pajar pa nagot vis.
- Kompression: kan anpassa sig till "halvtom" last, dvs att säcken har ett effektivt kompressionssystem som gor att man kan undvika att prylarna samlas i botten av sacken och ar sladdrig pa ryggen.
- Rivtalighet: Rivtalighet ar viktigare an slittalighet da en stor reva fran tex grenar eller klippor kan vara katastrofala pa fjallet, medan vanligt slitage sallan gor att hela sacken plotsligt klappar ihop. Slitage ar nagot som kommer undan for undan och som brukar leda till att man byter ut sacken innan fjallturen...)
- Styrsel /styvhet: Debatterat amne. UL-folket anvander oftast liggunderlag eller taltpinnar som forstyvande element, och sacken har ingen styvhet i sig. Somliga anvander aluminium- eller kolfiberstag for att fa den onskade styvheten (se PikoMesh I & II pa ff-goes-west) men det okar vikten dramatiskt. Faktum ar dock att om det inte finns nagon styvhet (inbyggd eller med hjalp av packningen) tjanar det inget till alls att ha avbararbalte...
- Vattentathet: Det vore fint med en vattentat sack, men erfarenheten visar att alla sackar forr eller senare slapper in vatten, vilket gor att man maste skydda varje kanslig persedel anda. Men det ar bra om sackens väv inte drar at sig vatten (och pa sa vis blir tyngre).

Beskrivning av Piko Fiber I, byggd pa ett grundmönster fran Anders J.

Anders J:s lightryggsack ar i grunden valkonstruerad, men har enligt min mening fel form och nagra funktionsfel. Darfor har jag ritat om mönstret och korrigerat de fel jag upplevde.

En bild ar battre an tusen ord, sa har kommer en uppsjö av bilder jag tagit pa de olika detaljerna. (klicka pa bilden for att fa en forstoring)

Fronten, med rulltoppen stangd, den vertikala kompressionsremmen oppen. 

Hel vy av ryggpartiet. Uppifran och ner: Rullstangning, vertikalt kompressionssystem, axelremmar, nedre infastning av axelremmarna, avbararbalte. Axelband och avbararbalte ar stoppade med 5mm skumplast och forstarkta med 20mm polyesterband. Den hemsymaskinen jag har grejar inte att sy i sa tjocka detaljer, sa det blev till att sy banden pa bade barremmar som avbararbalte for hand med björntrad. 

Hela rulltoppen öppen. Notera kardborre-"flärparna". Vid axelbandsinfastningen kan man se den  4-dubbelvikta (dvs 4 lager tyg) forstarkningen som ocksa tjanstgor som faste for 1) tva öglor (12mm polyesterband) for det vertikala kompressionssystemet och 2) bärhandtaget som ocksa bestar av en 4-dubbelvikt bit fiberduk.

Narbild pa rulltoppen. Notera kardborrestangningen, vilken ar lattare och billigare an ett mer klassiskt  "snap-lock"-spanne.

Fallen pa rulltoppen ar kladd med ett 30 mm kantband ("grosgrain") som ocksa tjanar till faste for de tva kardborrdelarna (hyskar och hakor? Eller vad kallas det?). Notera att uttersta delen, ca 15mm, av "flärpen" inte har kardborreband pa sig, for att underlatta oppnandet av laset. Det syns inte pa bilden, men den yttersta flärpen bildar en ögla pa ca 5-6mm diameter vilket ar tankt att kunna anvandas som alternativ stangning (dvs trä ett snöre igenom) om karborrebandet pa nagot vis skulle falera.  

Annu en vy av rulltoppens fall och karborrelaset.

Narbild av det horisontella kompressionssystemets ovre del. Linan ar en 1,5 mm polyesterlina  av god kvalitet (lag vikt i forhallande till dragstyrkan.)  Dragskon tror jag att jag har tagit fran nagon slaktad pryl eller pase, men de ar latta att fa tag pa, antingen fran min tyska leverantor eller fran Naturkompaniet eller liknande.
Man kan satta vilken lina som helst har da dragspanningen inte ar sarskilt stor, men da kompressionssystemet pga sin placering tillhor de mest synliga funktionerna pa en ryggsack, ar det viktigt att linan ar harmonisk rent estetiskt om man inte ska ge ett for risigt intryck.

Narbild av hoger sidoficka och aven till hoger infastningen av avbararbalte och axelrem. Fickan ar optimerad for att bara 1,5l vattenflaskor, men kan tjana till annat likval. Fallen pa fickan har en bit resar som lag och skräpade hemma.
Ang. infästningen av avbararbalte och barrem: det har ar inte bara den som som utsatts for storst spanning, utan aven den som har flest lager tyg, vilket gor den lite klurig att sy pa en vanlig hemsymaskin. Om jag raknar ratt ar det 8 lager tyg plus tre lager polyesterrem pa det har stallet.

Narbild av infastningen av balte och barrem. Barremsinfastningen ar minimalistisk: en  ögla av 12mm polyesterband (grosgrain) och ett 2,5mm nylonsnöre som fasts med en vanlig knop (palstek). Nylonsnöret ar av en ganska billig kvalitet och det aterstar att se hur det klarar sig i langden. Avbararbaltet bestar av ett 20mm polyesterband vilket ar lite i det tunnaste laget for den har anvandningen. Det ar inte draghallfastheten jag ar orolig for, men att tunna band latt tvinnar sig och sedan sköter sig illa i snaplock-spannena. Utifall det visar sig vara ett problem kan man satta en lite tjockare nylonrem har. 

Nederdelen av axelremmen med "LineLock"-spannet val synligt. LineLock-spannet ar fast i axelbandet med en slinga av 12mm polyesterband och funkar med linor som ar 2-3mm tjocka. Det har visat sig efter lite anvandning av mina tidigare sackar att LineLock-spannet kan slita lite pa repet, sa det kan vara smart att anvanda en lite battre kvalitet pa linan an den jag anvant tills nu. Men det ar en senare fraga. 

Narbild av snaplock-spannet for det vertikala kompressionssystemet.  Det har spannet utsatts for lite storre spanningar an dragskon for det horisontella kompressionssystemet. Kardborrband skulle inte funka har, vilket ar varfor jag satte dit en 20mm snaplock. Jag gillar att satta "handelen" upptill, och "hondelen" nertill pa sacken, men det gar att gora precis tvart om ocksa utan att funktionen skulle paverkas. Notera att man reglerar langden pa ovre delen av det vertikala kompressionssystemet med en dragsko. Linan pa bilden ar nog langre an vad man nagonsin kommer behova, vilket forklarar varfor jag rullat upp den i ett nystan. Det ar samma lina, 2,5mm nylon (eller var det polyester?) som for nedre delen av barremmarna.

Säcken sedd ut-och-in fran rulltoppen. Notera 1) de kantbandsforsedda sömmarna, 2) knapphalsremmen som sitter pa baksidan av axelremsinfastningen och 3) fickan for liggunderlaget.
Jag ar osaker pa hur pass mycket hallfasthet kantbanden tillfor (om ens nagon?) till sommen, men i ovningssyfte sydde jag alla innersommar med nagot slags kantband. For de hogbelastade sommarna (botten, infastning av balte och nedre axelband) anvande jag ett starkt 20mm polyesterband. Till de mindre belastade sommarna anvande jag ett tunt bomull/polyesterband som lag ock skräpade, fran syaffaren. Jag kan tanka mig att man kan klara sig utan kantband pa de mindre kansliga sommarna, men det blir snyggare pa det har viset.

Narbild av knapphalsremmen. Den tjanar ett dubbelt syfte: 1) forstarka axelbandsinfastningen som alltid ar en kanslig slitpunkt pa en ryggsack, och 2) infastning av smaprylar sasom en nyckelknippa (med karbinkrok) eller en liten pase for pengar, mobil eller planbok etc.

Vy fran botten pa den ut-och-in-vända sacken. 

Vy fran botten pa den ut-och-invanda sacken med botten sydd med 20mm polyesterkantband. Notera forstarkningen  (en lapp dubbelvikt fiberduk) for infastningen av nederdelen av det vertikala kompressionssystemet. Man kan aven ana pa bilden att fickornas oppning ar forstarkt pa samma vis.

Sidovy av den ut-och-invanda sacken. Forstarkningen av overdelen av sidofickan ar klart tydlig pa bilden.

Ny blogg: "Satyg-Pikomedia"

Sarah,

Jag ar helt saker pa att vi kommer lyckas rent tekniskt att ta fram en fin produkt. Daremot aterstar det att se hur pass framgangsrik den kan bli rent kommersiellt. Lat oss dromma lite: Tank om Ultra-Light-Ryggsackar skulle bli nasta modegrej? Eller om vi genom vart gemensamma arbete lyckas komma pa och framstalla en genial produkt? Da ar det viktigt att inte öppet (dvs for allmanheten) publicera detaljer angaende konstruktion och utforande, pga att det kan inverka negativt pa sadant som mojligheten att monsterskydda och ta patent. Darfor har jag valt att inte publicera ingaende detaljer pa ff-goes-west (som ar oppen for alla), utan spara detaljerna till den har bloggen, "Satyg-Pikomedia".

Jag ska publicera till helgen en dros foton jag tog pa PikoFiber I igar kvall. Jag har ocksa nagra idéer och koncept som jag ska skriva ner har for att lata dem mogna lite. Du far ta del i bade lasande och skrivande i den man du har tid och lust. Jag vet inte om du har skrivit pa nagon blogg tidigare, men det ar busenkelt och det tar inte lang tid att komma igang.

kram
/Thomas