PikoSpi I i detalj

Sarah, 

jag tog nagra bilder till pa PikoSpi I:

Har kommer en ny laddning bilder...

Rullstängningen öppen. 

Rullstangningen till halften stangd

Rullstangningen stangd. Kardborrebanden laser.

ena flärpen (hakarna?) av karborrelaset

Nedre delen av kompressionssystemet. 

En ögla av det horisontella kompressionssystemet. 1,5 mm polyesterlina.

Botten pa ryggsacken: Infastning av bade den nedre delen av axelbandet och avbararbaltet. 

Bärrem: ett sk "LineLok" sys fast i botten av barremmen 

Annu ett idolkort av LineLok

Jaha, upp-och-ner...
Barremmarna ar infasta i ryggdelen med en forstarkningsbit (4lager) av samma tyg. Bäröglan ar aven den gjord av en forstarkningsbit (4 lager)

översiktsbild fran ryggsidan

Han-delen av det vertikala kompressionssystemet.

Toppen pa ryggan fran ryggsidan. Notera de 20mm polyesterbanden som forstarker barremmarna. 

Narbild av knapphalsremmen pa insidan av ryggsacken. Notera hur knapphalsremmen forstarker infastninegn av barremmarna.

Vy av hela sacken vand pa avigan. Facket for liggunderlaget ar klart synligt i centrum.

Avigan av botten pa sacken. Notera forstarkningen av infastningen av det nedre delen av det vertikala kompressionssystemet.

Avigan av en av sidofickorna: notera forstarkningarna i överkant.

Fickan for fodralet for liggunderlaget ar forsedd med en resar.

Liggunderlaget befinner sig i facket.

Annu en idolbild av liggunderlaget i facket

Notera knapphalsremmen.

Utvardering av PikoFiber I efter ett par veckors anvandning

Jag sydde PikoFiber I for en dryg manad sedan, och i brist pa bergsvandring har jag anvant mig av den dels som vaska for dyktraningen pa fredagar, dels som vaska for att handla mat pa det lokala snabbkopet.

Material:

- Jag ar helt klart imponerad av hur materialet, en fiberduk som kostar knappt 2€/m, klarar bade last och slitningar. Ryggans arbetsklimat har inte varit helt omilt, och det enda synliga slitaget ar att det luddat sig lite pa barremmarna.

- Fiberduken ar vattenavvisande nar den ar i nyskick. Jag har utsatt sacken for regn, men da fiberduken annu ar frasch haller den vattnet pa stangen med latthet. Med tiden far jag val se hur det andras.

Ergonomi:

- Säcken funkar fint, aven med oresonligt tung (~20kg) last. Inga tecken pa utmattning.

- Avstandet mellan avbararbalte och barrem kanske ar lite val stort, aven med mina matt. For en standardmodell ar det nog 57 cm som galler.
- Axelbandens utformning ar ratt kompromiss mellan latthet och komfort. Avsaknaden av ett knappe over bröstet (s.k. sternum-band) ar inte nagot problem.

Funktion:

- Rulltoppen ar praktisk och funkar bra. Ibland kan det kannas som att rulltoppen lagger till en hog "skorsten" som hindrar (tex nar man ska packa varor pa snabbkopet), och det basta jag funnit ar att vika ner skorstenen over sacken for att fa fri atkomst till packutrymmet.

- Facket for liggunderlaget ar ibland i vagen nar man lagger ner grejer i sacken. En battre losning vore att satta resar i overkant for att fackets oppning inte ska glipa sa mycket. (--> fixat med PikoSpi I)

- kardborrebanden pa rulltoppen funkar fint

- det horisontella och vertikala kompressionssystemet funkar bra
- Ibland har jag saknat en liten stängbar lattatkomlig ficka --> ... 

Ny variant av PikoFiber: PikoSpi

Jag sydde klart en ny rygga idag som i stort ar en replik av PikoFiber I, men som ar gjord av lite noblare material. Istallet for billig fiberduk ar den gjord av 42g/m² spinnakervav och 60g/m² mesh.

Fullproppad PikoSpi, Ca 50 l, 200g

PikoSpi I

Sidovy

Ihopknölad far sacken nastan plats i handen

Sömmarna ar forsedda med kantband. Att jag tog rott berodde dels pa att tyget jag anvande for kantbanden inte fanns i svart, dels for att det skapar en fin kontrast.

Axelbanden ar av spinnakervav pa ovansidan, och mesh pa undersidan. Att jag satte mesh beror pa att spinnakervav ar lite halt och mesh ger sannolikt mindre risk for att det ska glida.  

Liggunderlaget viks och satts i innerfacket. Pa sa vis far ryggan battre styrsel och struktur.

Jag gjorde nagra modifikationer pa PikoSpi I jamfort med PikoFiber I:

- Sidofickorna ar av mesh

- Underdelen pa barremmarna ar av mesh

- Lite storre amplitud pa kompressionen: sidostyckena ar 2 cm smalare, och for att kompensera ar frontstycket 2*2cm bredare

- ett faste till for kompressionssnörningen nertill, dvs 4 pa vardera sida, och ett (nytt) allra langst ner 

Annars ar det samma rullstangning upptill, samma kompressionssystem, samma avbararbalte etc.

PikoSpi halvfylld

Ryggsidan pa PikoSpi

Det var framst tva moment som jag tyckte var lite svara:
1. att sy i botten; att fa det att ga jamt upp och att det inte ska bli nagra veck
2. att sy resarerna snyggt; jag sydde med sick-sack, och en av resarerna korvade sig lite. Till nasta sack satsar jag pa kanaler istallet.

Prov av kantband, rivstyrka

Jag bestamde mig for att gora nagra prov for att utröna pa vilket vis ett kantband starker en söm. Fardiga kantband ar oftast lite halvdyra (ca 1€/m, och man behover latt 5-6m till en rygga). Att meka ett eget ar inte svart men lite tidsödande. Darfor ville jag prova for att se om sommen verkligen blev starkare med an utan kantband.
Utgangsmaterial:
44g/m² Spinnakervav
70g/m² fiberduk
100% polyestertrad

Enkel raksöm, kantband av fiberduk, kantband av Spi, dubbelsöm

Dubbelsöm

Forst fogade jag tva stycken Spi med en raksom --> Nr1
Sedan fogade jag tva stycken Spi med en raksom med kantband av fibervav --> Nr2
Sedan fogade jag tva stycken Spi med en raksom med kantband av Spi --> Nr3
Sist fogade jag tva stycken Spi med (valkad?) dubbelsom --> Nr4

Darefter provade jag i nummerordning att belasta sommarna med laterala dragkrafter. Varje prov utsattes for progressivt vald, fran milt till det varsta jag kunde med bara hander.
Resultat:

Nr1: Enkel raksom: tyg och söm höll fint for mattlig dragkraft, men traden gav upp vid grovre vald. Tyget visade spar av vald, men hade inte slitits sonder.
Nr2: Kantband av fibervav: med handkraft kunde jag inte rubba sommen. Tyget klarade sig utan nagra anmarkningsvarda marken.
 Nr3: Kantband av Spi: Samma resultat som Nr2
 Nr4: Dubbelsöm: samma resultat som Nr1

For samtliga sommar fanns det en "killer": att riva fran borjan eller slutet pa sommen, dvs den svagaste punkten. Trots detta, blev jag imponerad av hur lite sjalva tyget paverkades av denna extremt omilda behandlingen. Matrisen haller. Spi ar fantastiskt (om an prassligt).

Tänkbara produkter

Hittills ser jag tva produkter vid horisonten: (X)UL-ryggsackar och UL-barselar.

Ryggsäckar

- XUL: Skapa sacken helt i Tyvek 44g/m² for lattast tankbara. Tyvek gar som bekant endast att fa i vitt (vilket inte ar det mest praktiska eller snyggaste man kan tanka sig) men det finns sakert XUL-prylbögar som tycker att endast det lattaste duger. Alternativ: Blanda Tyvek 74g/m² och 44g/m² for att fa en lite starkare sack som anda ar XUL-latt.

- UL: Finna ratt kompromiss mellan vikt, talighet och estetik. Kanske ar den PU-belagda polyestervaven (ca 70g/m²) ratt material?

Bärsele

- Utveckla klart PikoKid I till en modell som ar bekvam, säker och kompakt.

Begrepp & Ordlista

Jag har forsokt halla mig till vanlig svenska i beskrivningarna, men ibland kan det vara utmanande att inte anvanda en del specialiserade uttryck eller (oftast) engelska laneord. Darfor kommer jag samla dessa pa den har sidan.

• Grosgrain: Ett slags kantband, oftast av polyester men ibland aven av nylon, med lite grov struktur. Ord av franskt ursprung (betyder ordagrant "grovkornig") men som forekommer flitigt pa engelska idag. 
• LineLock: spanne som har ett (platt) band pa ena sidan och en (rund) lina pa den andra. Kan justeras genom att latta pa en klaff.
• Silnylon: Silikonbelagd nylonväv, brukar vara "ripstop" och ar mycket foljsamt.
• SnapLock: spanne som for samman tva (platta) remmar. Har oftast mojliget till justering av bandlangden pa ena eller bada sidor nar laset ar oppet.
• Spi: Spinnakerväv, brukar vara lätt och starkt men prassligt
• Tyvek: Laminerat icke-vävt syntetiskt tyg
• 
  

Den optimala ryggsäcken fran en Ultra-Light-snubbes perspektiv

Det finns ingen säck pa marknaden som uppfyller alla krav man kan ha pa en ryggsack. Men med smart konstruktion och rat val av material ka man finna bra kompromisser.

"Klassiska" vandrare, dvs sadana som forvantar sig att ryggsacken ska halla livet ut, varderar slitstyrka och finesser hogre an latt vikt. Den har gruppen soker ryggor som ar valdigt vadderade och "skona" att bara tungt med. De gillar sackar med manga fickor och finesser sasom justerbar hojd pa axelbanden, inbyggda modulara "dagsturssäckar", dubbla hallare for isyxor, oppning bade uppe och nere, variabel avgransning mellan over- och nederedel i säcken etc. De ar inte var malgrupp.

Ultra-Light-vandrare (kallas allmant "UL" eller "XUL" for eXtreme Ultra Light) vill ha den lattast tankbara sacken som erbjuder acceptabel bärkomfort. UL-folket accepterar att ryggsackarna ar spartanska (jamfort med de klassiska sackarna), just for att UL-folket kraftigt reducerar resten av vikten av utrustningen. Tankesattet ar ungefar: "Varfor ska man ha en tung sack som man kan bära 35kg+ med, nar man kan klara sig en vecka eller mer med en UL-sack som man bara bär 7 kg i?" Breda axelband med tjock vaddering behovs inte nar man bar under 10 kg.

Saledes, den optimala sacken:
- Vikt: vager ingenting (i ryggsackssammanhang kan 200-300g sagas vara "ingenting")
- Rymd: rymmer ca 50 liter
- Funktionell: ar enkel att oppna och stanga, har genomtankt design, ar utan alltfor manga finesser som bara okar vikt och sannolikhet att sacken pajar pa nagot vis.
- Kompression: kan anpassa sig till "halvtom" last, dvs att säcken har ett effektivt kompressionssystem som gor att man kan undvika att prylarna samlas i botten av sacken och ar sladdrig pa ryggen.
- Rivtalighet: Rivtalighet ar viktigare an slittalighet da en stor reva fran tex grenar eller klippor kan vara katastrofala pa fjallet, medan vanligt slitage sallan gor att hela sacken plotsligt klappar ihop. Slitage ar nagot som kommer undan for undan och som brukar leda till att man byter ut sacken innan fjallturen...)
- Styrsel /styvhet: Debatterat amne. UL-folket anvander oftast liggunderlag eller taltpinnar som forstyvande element, och sacken har ingen styvhet i sig. Somliga anvander aluminium- eller kolfiberstag for att fa den onskade styvheten (se PikoMesh I & II pa ff-goes-west) men det okar vikten dramatiskt. Faktum ar dock att om det inte finns nagon styvhet (inbyggd eller med hjalp av packningen) tjanar det inget till alls att ha avbararbalte...
- Vattentathet: Det vore fint med en vattentat sack, men erfarenheten visar att alla sackar forr eller senare slapper in vatten, vilket gor att man maste skydda varje kanslig persedel anda. Men det ar bra om sackens väv inte drar at sig vatten (och pa sa vis blir tyngre).